Underbara repetitioner och thirty-fucking-five!

Älskade repetitioner! Sånt man älskar gör man ju gärna om och om igen! Som träning!

Ikväll var det ryggen som fick uppmärksamhet och fokus lades på de breddande övningarna. Sedan var det biceps som stod på tur!

Jag krigar på med mina chins. Jag gör dem i hjälp-maskinen och det är tungt och jävligt men det går allt bättre. Förra vecken droppade jag hjälp- vikten ett hack och idag ytterligare ett. Det ska gå så är det bara! Latsdragen känns bra och nu är jag stum. Det blev många set av lats med den vinklade stången och det är ju ännu en 6-7 reps/ set vecka så det är tungt som fan som gäller.  Idag körde jag dessutom 4-5 set på samtliga övningar! Det är veckans melodi helt klart. Maximalt tungt. Jag fick slita hårt ikväll min kära Kärlek var med och pushade mig genom de sista repsen. Tungt och hårt!! Men nu sitter de! Latsdragen är höjda till hacket "50 kg" och det känns underbart- nytt personligt rekord! Men bäst ikväll gick absolut de sittande latsdragen i cabelcrossen! Jag menar alltså de här! Jag va onfire! Och de sista två seten genomfördes med en vikt på 35 kilo! Jag är superstolt och det blev alltså ytterligare ett rekord!

Något annat jag gärna gör om och om igen är att laga god mat!

Nu gör vi den godaste maten igen!

Himmelskt i min mun om en stund och en bra belöning till kroppen för ett bra pass ikväll!

Den här veckan!

Det här ska bli en fin vecka! En bra vecka!

Jag ska:

* Få till 5 pass på gymmet

* (om allt vill sig väl- jag tar inte ut åt i förskott eftersom våra dejter av någon anledning verkar ha gudarna emot sig!) köra ett maxat benpass med denna stenhårda brud. Jag vet inte riktigt själv vad som for genom huvudet men jag har faktiskt bett henne att köra skiten ur mig. Jag vet att jag kommer få mer än jag bett om men jag behöver få perspektiv på min benträning. Jag tror nämligen att jag är lat på passen. Jag kör tungt och hårt men ändå tror jag att det finns oändligt mycket mer att ge. Jag har bett henne att sätta mig på plats!

* Få till 2 vilodagar! MåsteMåste!

* Hålla mig till 1 löppass- inte mer!

* Klippa mig på fredag och innan dess ta ett beslut om exakt hur- och hur mycket hår som ska av! Förslag mottages tacksamt!!

* Fira min älskades födelsedag och ställa till med kalas hemma!

* Fira att det blir mars och vi alltså är en månad närmare våren!

* Hålla tummarna för ett positivt besked!

* Jag har 2 par nya jeans och 3 nya skjortor att använda efter fredagens lilla shoppingtur! Och nya armband! Me like!

Vad händer hos er denna vecka!?

Tack för att ni reagerar

Tack för att ni bryr er!

Jag hittar länkar här och där till detta inlägg- och jag läser alla kommentarer som kommer. Tack för att ni bryr er. Tack för att ni reagerar! För det är viktigt. Att se sig om. Se vad som försigår och funderar på hur det påverkar er, oss och alla. Ja- för hur ska vi tjejer kunna förstå att vi duger när så mycket hela tiden pekar på motsatsen? Och vad händer när kraven blir för höga? När vi inte orkar? Leverera och prestera, vara kompetenta och kunniga och samtidigt så ska man vara snygg, smal, sexig och kvinnlig och dessutom ska vi inte glömma hur hippt det är just nu att prata om självkänsla. Bäst självkänsla vinner. Fan man måste ju bli en noshörning med pansarskinn för att stå emot allt som kastas mot en!

Media har en enorm kraft. De påverkar! Kollar runt bland Tv- program, i tidningar etc. Vad är det för bild som trycks ut? Och vem styr vad vi ska se och uppfatta? Är det bara jag som blir kräkfärdig av all reklam om smink t ex? Och så fort det handlar om tjejer så ska de vara smink, parfym, kläder och skönhet. Välkomstpresenter när man startar en prenumeration? Sminkväskor, lipgloss, parfymer... Suck! Och det allra lustigaste- så fort det ska pratas om tjejer i relation till mat, träning och hälsa så ska de handla om att gå ner i vikt. Är det inte tröttsamt? Det är därför jag aldrig skulle lägga en krona på tidningar såsom Topphälsa. Det räcker att kolla på denna framsida: 

För åter är vi där. Tappa kilon. Gå ner i vikt. Bli smal. Var smal. Smal = lycklig. Smal = åtråvärd. Smal= stark. Finns det någon i de olika tidningsredaktionerna som stenhårt biter sig fast i att ända anledningen till att tjejer tränar är för att bli smala? Och det är jakten på att bli smal som styr våra matvanor. Eller andra livsval?  Det känns sorgligt. Väldigt sorgligt. Att det alltid ska handla om att bli smal, vara smal, gå ner i vikt. Är det därför vi tränar? Är det därför vi äter hälsosamt? Nej det räcker bannemej inte om argument!

Det är rätt stor skillnad på de träningstidningar som vänder sig till tjejer vs de som vänder sig mot män. Är målgrupperna verkligen så olika eller är det kanske redaktionerna som målat in sig själva i ett hörn och står där och trampar i tron om att de funnit ett magiska svar på vad tjejer vill ha?

Tappa kilon i lösnummer

Inte bara ett svensk fenomen naturligtvis...

Jag har distans nog och är gammal nog att skratta åt eländet men samtidigt tycker jag det är fruktansvärt trist att om och om igen se dessa rubriker och omslag. Man kan tycka vad man vill om att alla borde veta bättre än att lyssna- men unga tjejer med låg självkänsla i en identitetssökandefas blir påverkade. Det är tragiskt. Det är inte alltid så enkelt att bygga den egna självbilden när världen runt oss pumpar ut ett annat budskap. Träning för mig handlar om lycka. Om glädje. Om passion. Och ja, det handlar om fokus, dedikering och pannben. Det är vad jag vill se och läsa. Inte artikel efter artikel om att gå ner i vikt. Och jag vill inte få en sminkväska som tack för att jag prenumererar. Och jag vill inte mötas av rubriker som handlar om skönhet när jag köper en träningstidning. Och jag vill inte ska sexiga poser och tuttar.

Visst kan man nu när man läser detta blogginlägg bara säga åt mig att sluta bry mig. Köp inte tidningarna så är problemet löst. Men är det så? Är alla problem lösta om vi väljer att titta bort? Vad händer när ingen orkar bry sig? Ingen orkar ifrågasätta? Ingen orkar problematisera?

Aggresiv söndag

Iallafall aggresiva intervaller!

Min konditon är inte vad jag önskar att den var vilket ju är en naturlig konsekvens av restriktionerna jag har gällande cardio. Min coach övervakar mig nog inte det är inte riktigt lönt att fuska. Men idag blev det intervaller på löpband. Aggresiva intervaller! Intervaller som bygger lårmuskler- eller iallafall får det att pumpa hårt i dem och som nu gett mig en "lam" känsla!

10 minuter uppjogg

10 minuter intervaller- 2 minuter snabb löpning/ 1 minut lätt jogg

10 minuter intervaller- 1 minut maxtempo/1 minut lättjogg eller powerwalk

15 minuter powerwalk

Hepp hepp vad de gick! Jag var helt fullständigt slut när jag var klar! Men nöjd- riktigt nöjd! Som sagt, min kondition är inte på topp så jag var stolt att jag mäktade detta! Riktigt stolt!! Det är härligt att bli så där tårögt stolt och nöjd över sig själv och över en prestation man inte vet om kroppen kommer orka!

Förövrigt hade jag riktigt trevlig sällskap på bandet bredvid! Leende Lotta- alltid lika glad! Jag blev glad av att träffa henne!

Därefter blev det en sväng till underbara älskade hantlarna och pusha på axlarna!
Sittande enhandsaxelpress
Stående axelflyes
Stående hantellyft framåt
Sittande arnorldpressar
En mycket nöjd och glad Em vände sedan hemåt!

Snart börjar en ny vecka och den veckans läxa lyder som följer- var nog med att planera din träning och framförallt planera in dina vilodagar!

Har du någon läxa för vecka 9?!

Tårtkalas vs endorfinkalas

2 dagars vila. Smarriga middagar. Barnkalasande. Alltså en mindre tripp till kaloriheaven i stillasittande tillstånd... Inte så svårt att sätta sig in i känslan i kroppen nu- den längtar efter förbränning och endorfinutbrott! Jag byter nu tårtkalas mot endorfinkalas på SATS Farsta! Röda farorna är med och jag viskar till dem att vara beredda på intervaller...!

En denim- vår!

Det blir det nog för mig!

En liten shoppingsväng igår som får sätta tonen för min vår- garderob. Det blir mycket jeans! Mycket denim! Mycket "country". Mycket blått. Mycket beige. Mycket läder, många rep. Mycket boots. Mycket gilla!

Hur gör de modebloggarna? För att få till så styliga bilder?

De har nog ingen nyfiken bengal hemma...

När världen blir tunglös

Den dagen vill jag inte vara med!

En del människor är rädda för att säga sin åsikt- av rädsla att bli kallade bitterf*ttor, radikalfeminister, megavänstervridnaflator, eller andra mindre charmiga epitet såsom surkärringar eller "hon som inte fått nåt på länge". Det är tröttsamt minst sagt. Men inte blir det mindre viktigt att säga vad man tycker för det. I stort och smått tycker jag man ska stå upp för det man känner, tror på och är övertygad om! För om alla ska bita sig i tungan blir världen snart tyst och tunglös- en parallell till öga för öga tills världen blir blind!

Förutom att jag gillar folk som säger sin åsikt och använder sin röst så gillar jag företag som vågar bemöta kritik och feed- back. Företag som lyssnar! För oavsett storlek på företag, eller om det är någon annan typ av organisation eller om man bedriver nån annan rörelse, ordnar event eller liknande så kommer man förr eller senare stöta på kritik och man kan inte förvänta sig enbart hejjarramsor!

Jag är glad att många röster väcktes angående mitt inlägg igår- gällande artikeln i BODY och jag blev glatt överraskad när jag läste kommentaren från Alex- Bodys egna chefredaktör! Starkt att kommentera och bidra till debatten och mycket bra att visa sig öppen att ta emot den kritik som kom. Nu är jag dock inte alls övertygad om att det är sista gången vi ser denna typ av bilder- för det är ju absolut inte första gången och jag sväljer inte att bilderna hamnade där "av misstag". Och dessa bilder var så enormt tydliga vad gäller att peka ut den snedvridna syn som finns på kvinnor- deras kroppar, prestationer och kompetens oavsett område. Dessa bilder var övertydliga men det finns mer "subtila" bevis på den bristande jämställdheten- vi får se om BODYs redaktion kommer vara lika kvicka på att ändra dess. Den som lever och läser får se! Är BODY en tidning för alla som älskar träning? BODY är fortfarande min favoritträningstidning och jag kvarstår som prenumerant men jag hoppas på att få se den utlovade förändringen- eller iallafall uteslutandet av denna typ av Slitz- inspirerade bilder! Mest nyfiken är jag egentligen på hur tjejerna i reportaget ställde sig till det färdiga materialet och hur de framställdes.

Jag glider nu ifrån mitt ämne lite- för det jag egentligen ville med detta uppföljande inlägg var just att ge en eloge till redaktionschefen som besvarade kritiken. Jag är bara en enda liten läsare mitt i Sverige men jag fick respons och det är jag glad för! Finns andra företag som inte är lika öppna för kritik och som alls inte vill bemöta den. World class är ett lysande exempel där ansvariga personer fick ett mail med länk till detta inlägg samt till detta inlägg. Responsen? Tystnad...

Hur ska tjejer någonsin förstå att de duger?

Det slår mig om igen hur olika vi framställs. Vilka olika krav och förväntningar som placeras på oss. På killar respektive tjejer. Tanken slog mig igår när jag bläddrade igenom nya BODY. Först finns ett repotage om Marius Graatrud som också pryder omslaget. Hela artikeln om honom fokuserar på hans volym, muskler, dedikering och styrka. Hur han tränar och varför. Det finns bilder som visar hans enorma muskelmassa (här snackar vi 100 pannor på en 160 cm lång/kort kille)! Men han får vara just det- en enorm muskelbyggare. Alla hans bilder fokuserar på just det- hans muskler, volym och styrka!

Bläddrar man en bit till i tidningen kommer det ett uppslag med rubriken "Tea och Cici- Scandinavien beauty". Förutom den trista rubriken där det såklart måste stå nåt om skönhet så fort det ska handla om tjejer så kände jag en iver att läsa artikeln. Jag har stor respekt för båda dessa tjejer-  Cici Benjaminson och norska Tea Havstein Eriksen- de är vältränade, starka och har haft stora framgångar på scen. Jag lade mig bekvämt tillrätta i sängen och såg fram emot härlig läsning och inspirerande bilder! Tyvärr då så fick ju rubriken mig att rynka på pannan och faktiskt även underrubriken "Curls, kardio och kajal. Vi lät två av världens bästa Body Fitness-madamer sammanstråla för ett träningspass.". Superkul med en artikel med 2 fitnessbrudar på samma gång ( the more the merier typ för oss läsare!) men "curls, kardio och kajal..."? Kajal? Nä, det är bara usel journalistik att sätta en sån underrubrik... Vad har smink med träningen att göra?

Men jag började läsa, med stor inlevelse och tänkte att jag skulle tanka massor av inspiration. Dock satte jag snart i halsen och reste mig upp ui sängen. Denna bild gjorde mig mållös:

För att inte tala om denna:

Plötsligt var jag inte alls en nöjd läsare! Plötsligt kände jag inte alls att detta var intressanta sidor att läsa. Bilderna kändes inte alls inspirerande. Vad fan är det här? Varför är tuttarna i fokus och topparna så minimala? Är det någon som tror att dessa tjejer tränar i de topparna? Ni kan ju själva leka med tanken vad som händer om man försöker köra chins eller axelpressar i sån topp... Och jag blev faktiskt riktigt förbannad när jag tittade lite mer noga. Vad är fokus? Tuttar eller muskler? Det starka eller det sexiga? Varför är det så viktigt att visa det "typiskt kvinnliga" i en artikel som ska beröra två kvinnors karriär inom fitness?

För vem är dessa bilder tagna? Knappast för oss tjejer som vill läsa och bli inspirerade!! Jag trodde att tidningen ville visa upp såväl starka män som kvinnor. Vältränade, pumpade och dedikerade män och kvinnor som kan tillskrivas samma epitet. Men för vem la man upp dessa bilder? Var går gränsen för hur man exploaterar kvinnokroppen?

Varför kunde inte Cici och Tea få hyllas på samma sätt som Maurits gjort tidigare i tidningen? Hyllas för sin kropp, sin form, sina muskler såväl som sin dedikering, sitt fokus och sina framgångar?

Det var alls inget fel på artikeln i sig, det stod många intressanta saker men bilderna gjorde mig så fruktansvärt irriterad och förbannad att det var svårt att fokusera på texten. Efter ett tag gick ilskan över till en mer ledsen känsla, en olust i magen. För ännu en gång, i ännu en tidningen, i ännu en del av media trycks samma budskap ut: Ni tjejer duger inte. Nej! Det räcker inte med att bara vara kompetent. Bara vara stark. Bara vara en mästare. Bara vinna tävlingar och åtråvärda troffer. Ni måste även vara sexiga. Ur ett hetronormt manligt perspektiv. För som sagt- för vems skull togs dessa bilder?

Detta är inte ett problem bara i BODY (även om det faktiskt är bland de första gångerna jag riktig reagerar gällande denna tidinng som jag annars ofta tycker sköter sig snyggt) utan detta ser man överallt! Tjejers framgångar, förmågor, prestationer, kunskap och kompetens förringas. Den räcker inte. Kolla runt bland skådespelerskor, artister etc. De kan inte vara vara duktiga på scen, film, sång- nej de ska även vara smala, sexiga och gärna vika ut sig så karriären lyfts. Och jag blir förbannad! Här har vi två tjejer som räcker mer än väl- vars prestationer är enorma och det finns mycket att hylla och mycket att applådera för. Varför måste man ta ifrån tjejer en bit av deras framgång, förringa den och istället måste sexiga poser och plutande munnar till för att lyfta dem den sista biten?

Med en besviken känsla i kroppen lade jag tidningen ifrån mig och somnade. Med en olustig känsla i magen. En irritation och en sorgsen känsla. Hur ska tjejer någonsin förstå att de räcker när detta budskap om och om igen pumpas ut? Varför kan inte spelreglerna få vara lika för män och kvinnor? Varför kan inte våra prestationer räcka? Varför måste det alltid till nåt mer för att vi ska lyftas fram? Och varför vill man fortsätta späda på detta budskap när man som stor aktör inom media har all chans i världen att få ut ett helt annat budskap till unga män och kvinnor?

Tung torsdag!

Minst sagt eftersom jag gäspat konstant hela dagen. Underligt. Jag är aldrig så trött!

Men tungt blev kvällens pass iallafall. Ställde in vikterna på maxvikter och började leverera! Hej PersonBästa på rodden. Nu jäklar händer det grejer! Men jag är ju ingen tyngdlyftare och det är inget jag satsar på så att vara stark i sig är ju inget mål för mig. Men eftersom jag vill bygga muskler måste jag lyfta tyngre och tyngre och ja- klart jag blir starkare! Ikväll var det fokus på "djupa" övningar för ryggen och därför roddades det en hel del i olika former. Höjde vikten i enhandsrodden! Yeah! Fast jag tror jag har ytterligare mer att ge där! Mer höjning! Tackar! Även axlarna fick uppmärksamhet och jag utmanade med tyngre vikter även där!

Något annat som kändes tungt på ett mindre lustfyllt sätt var att det tränade en väldigt fit och tight tjej bredvid mig. Ingen jag sett på gymmet förut men snygg, musklig som fan och tight var hon. Jag kände mig som en koloss bredvid henne. Mindre kul och det känns tungt. Kroppen ser ju inte ut som jag vill just nu direkt. Men så började jag tänka lite... Varför kände jag mig hotad av hennne? Hon föddes inte så där! Man måste börja någonstans och mitt utgångsläge är bra! En sak i taget- nu bygger jag muskler sen ska jag bli fit och tight och hård. En sak i taget. Sedan kändes det minde tungt. Jag fokuserar på mitt helt enkelt och det känns tryggt och skönt!

Me and me darling!

Vem tror du att du är?
Utmanar du mig?

Ja men kom då!!

Come on du bara!!

Grrr!!

Jo- jag litar på dig!

Tillsammans är vi oslagbara!

Ikväll kör vi tungt!

Det finns rekord att sätta och utmaningar att övervinna!

Jag tävlar!

Härmed tävlar jag!

Jag fick syn på en skitsnygg svart träningstop från Reebok! Så nu tävlar jag! Bara att hålla tummen!!

Här finns tävlingen!

Håller tummen  nu! Skitsnygg ju! Och min träningsgarderob skulle minst sagt behöva en upp- piffning!! Tycker jag är värd en ny topp- snygg och fräscht- och jag lovar att om jag vinner den så kommer den användas! Massor! Vi skulle ha så kul ihop!

"Klipp dig och skaffa dig ett jobb!"

Imorse när jag var på väg upp från tunnelbanan passerade jag två slitna herrar. Fulla, smutsiga. Tidig morgon och redan packade. Smutsiga skägg, slitna, trasiga kläder, vinglande fötter och dimmiga blickar. De tjafsade och bråkade och skrek till varandra. Till slut satte en av dem liksom punkt för konversationen med att gasta:

"Klipp dig och skaffa dig ett jobb"!

Trots den misär de lever i och trots den obehagliga synen av två så fulla och slitna män och den tidiga morgontimman kunde jag inte låta bli att le lite. Tragiskt men komiskt om ni förstår hur jag menar. Men jag fick mig en tankeställare. Hur lätt är det inte att säga åt någon annan vad de ska göra? Hur lätt är det inte- även om man inte själv lever som man lär?

Ibland kan jag tänka att det kanske vore bättre om vi alla var lite mer ego. Alltså- jag menar inte att vi ska sluta vara empatiska, sympatiska och bry oss om människor omkring oss. Men kanske är det bra att rikta blicken mer inåt, se om sitt eget hus, soppa rent i sin egen farstu och fokusera mer på sig själv och sina egna handlingar och lite mindre på vad andra gör? Ett bra sätt att slippa bli så irriterad och frustrerad på andras livsval. Sköta sig själv mer- och skita i andra lite mer. Låta andra göra sina val- likväl som jag slår vakt om rättigheten att slippa konstant försvara mina val.

Vidare är det också synnerligen lätt att slänga sig med pekpinnar och fina ord om rätt och fel. Även om man inte lever efter dem själv. Även om man inte egentligen är insatt i den andres behov, vanor och livsmönster. Det är retsamt. Mycket retsamt. Jag har mina övertygelser om rätt och fel, om hur de flesta bör tänka. Fast samtidigt- vi är alla olika så mina råd och tips kan ju vara helt fel. Såsom andras. Det blir viktigt att tänka på, om man är en bloggläsare tex. Allt som står i bloggarna är inte rätt för dig bara för att det är rätt för avsändaren. Och ibland kanske man ska vara lite försiktig med att så generöst ösa ut de goda tipsen. Eller, jag formulerar mig kanske fel nu- för tips, tankar och idéer är ju alltid välkomna men man kanske ska vara försiktig med att pracka på andra sina övertygelser.

Ditt rätt är inte nödvändigtvis mitt rätt

Jag tror att alla tjänar på att sköta sig själv

Och lägga lite mindre energi på att peka ut vägen för andra

Hej oemotståndliga endorfiner

Gaah!

Här håller jag på å snackar om disciplin.

Vilket skitsnack! Blä!

Idag var det ett pass med baksida lår och triceps som stod på planeringen. Here we go! Jag körde så jävla hårt. Så det så! Tro inget annat! Jag är extremt stolt över min höjning på de raka marklyften! På med 10 kg till! 3 sets gjorda á 7 reps. Hej PersonligtRekord! Jag är stolt!! Det fanns heller inte något att klaga på gällande bensparkarna- varken de med båda benen eller de enbenta. De gick grymt bra! Även de sittande lårcurlen gick bra- de fick ersätta kickbacksen idag eftersom remmen jag behövde var totalt borta... Gällande triceps körde jag till de skakade- så smärtsamt men så skönt!!

Men sen. Sen skulle jag ju gå hem. Gå raka spåret till omklädningsrummet, dra i mig min shake och gå hem. Hur gick det då? Inte alls bra. För jag hade fortfarande endorincravings. Jag hade löparcravings. Värsta sortens craving. Godiscravinget på dagen kunde jag ju häva. Eller ignorera. Där var jag stark. Easy picy- lätt plätt. Men mitt begär att springa... Där gick jag bet och trillade dit. Fast jag inte ska springa efter ett styrkepass. Verkligen inte. Det blev en kompromiss- 3 snabba kilometer på löpbandet. Maxade tempot, sprang explosiva intervaller. Så jag försöker tänka att det bara var 3 km. Futtiga. Så min coach inte behöver bli så arg, så min kropp kanske inte alls går emot mig nu och så utvecklingen inte går bakåt eller nedbrytningen är ett faktum. Alltså, missförstå mig inte! Det är ingen cardiofobi här och nej klart i musklerna bryts ner så snabbt. Men just nu är det kontraproduktivt med cardio efter styrkan. Mitt huvud vet det. Egentligen. Men fan. Längtan efter löpning är stark! Ni som gillar att springa vet vad jag pratar om. Så jag trillade dit. Så var det. Fan! (Men shit vad härligt det var!!!!!!!!!!!)

Att välja sina känslor

Jag vill köpa en stor påse godis nu!! = Dålig känsla! = Väljer bort den!

Jag vill köra ett riktigt hårt monsterpass!!= Bra känsla! = It's a keeper!!

Mot gymmet!

Vad gör ni!?

Nu kör vi!!

Dagsformen

Den ska filas på ikväll!

Längtar!!

En dag som denna

Det är skönt att tänka på gårdagen om gårdagen var lika bra som den gårdag jag hade igår! Jag fylls av värme när jag tänker på vilken underbar Kärlek jag har och vilken skön och mysig middag vi bjöd vännerna på. Lite lyx mitt-i-veckan liksom! Ha en middag hemma på en tisdag, dricka ett glas rött, äta gott och prata, skratta, minnas, drömma och analysera allt och ingenting tillsammans! Allt underbart behöver inte sparas till helgen- utan MittIVeckan-lyx ska jag bli bättre på!

Det är skönt att blicka framåt och se vad denna dag bjuder på. Den bjöd först på sovmorgon så nu är kroppen skönt utbilad och känns avslappnad. I eftermiddag blir det träning på gymmet och jag är redo. 36 timmars vila har då passerat och jag är redo. Hela kroppen känns redo. Pigg. Fräsch. Utvilad. Redo! Ikväll är jag åter sugen på att köra tungt. Det blev ganska mycket prat om träning, och allmänt om mål igår och det fyller mig med energi. Om och om bekräftar jag för mig själv, inombords, i hjärtat, hur rätt jag satsar. Det är inte alls svårt för mig själv att motivera de val jag gör och min strävan. I samtal med andra såväl som under mina egna små dagdrömmar är säkerheten bakom valen alltid lika stor. Inga tvivel alls. Jag är helt övertygad om att jag valt rätt väg att gå och jag vågar fullfölja den vägen. Mod och disciplin!

Det där med disciplinen är förresten intressant. Jag får beröm för den ibland, och då blir jag ju såklart glad. För jo, jag har disciplin. Någon annat kanske man inte kan kalla det när man om och om igen kör tunga pass på gymmet, aldrig tillåter sig själv att fuska eller känna efter, utan kör rätt in i kaklet. Gång på gång. När man stiger upp svintidigt för att köra innan jobbet. När man kör efter jobbet. Pass på pass. Analyserar dessutom passen, både före och efter. Jobbar med det mentala. Så jo, jag har disciplin. Konstigare blir det när någon säger "du är så duktig som tränar så mycket". Jag har alltid lite svårt att ta till mig av den tanken. Duktig? Tja. Kanske. Är man duktig om man fotograferar 10 timmar i veckan? Eller ägnar sig åt nåt annat som är ens hobby? Träningen är ju mitt största intresse. Min passion. Den finns inom mig. Den är naturlig. Så är jag då duktig som ägnar så mycket tid åt den? Jag vet inte. Jag känner mig inte duktig. Men jag känner mig disciplinerad. Och jag älskar epitetet!

Parmiddag!

Hemmamys!

Varför belöna sig med ett steg bakåt?

Om jag vill gå ner i vikt så är det ju då målet. Om jag går nedåt går jag ju framåt. Varje steg är framåt. Men belöna sig med godis/socker/bullar etc är ett steg bakåt. Varför skulle det vara en belöning? Ser mig omkring, lyssnar på folk omkring mig, läser, hör och överallt verkar det som att belöning ska vara tuggbar.

Varför måste belöning vara knutet till nåt som ska in i munnen?

 

Enkelt snask

Ibland är det liksom det enklaste som är det godaste!
Jag tänker att saker i allmänhet inte behöver vara så komplicerade
Mat är mat
Träning är träning
Vila är vila
Känslor är känslor

Ibland är det skönt att inte tänka
Bara göra

Arg

Jag var så förbannad när jag vaknade. Helvetes skitförbannad faktiskt. Sur. Grinig. Men mest bara arg. Så där arg att det gör ont i armarna. Jag vet inte exakt vad ilskan kom ifrån. Kanske missriktad trötthet?  Eftersom vi slarvade med kvällsrutinen igår och inte aktiverat småkatterna innan läggdags så fick vi sota för det vid 04.00 tiden när de tyckte att vi skulle vakna. Väcka- mattarna- kampanjen inleddes med våldsgos (= att man helt enkelt stångar mattarna i pannan tusen gånger och om det inte hjälper lägger man sig över deras ansikten och slickar dem i pannan med sin strävaste tunga) och övergick sedan till att rusa runt i lägenheten och dundra efter bästa förmåga! Så kanske var det bara sömnbrist jag led av när jag vaknade, men jag kände mig mest arg. Så där odefinierbart arg utan någon riktig källa att rikta det emot. Så där att man ville nästa slå till folk på tunnelbanan. Så där arg att man bara vill strypa någon- vem som helst som ställer sig ivägen, faktiskt! Så där så man skulle behöva pigga upp sig med glad musik eller nåt för att komma på andra tankar och slippa riskera att göra något som låser in en på obestämd framtid.

Men istället gjorde jag nåt korkat! Jag började tänka på folk, fä och händelser som irriterar mig och så kastades det rätt mycket bensin på arg- brasan. Jag började tänka på folk som pratar skit- och blev arg. Jag började tänka på folk som är så enormt egoistiska men inte själva ser det- och blev arg. Jag började tänka på folk som inte kan stå upp för sina åsikter- och blev arg. Jag kom till gymmet med en arg känsla i kroppen och inte blev den bättre av att jag visste att efter passet skulle jag få duscha kallt (eftersom gymmet av någon obegriplig anledning fortfarande inte, efter massor med klagomål, kan fixa varmvatten!!) och därefter försöka "värma mig" i en halvvarm bastu. Anledningen till att den är halvvarm är att dörren inte riktigt går att stänga (inte funnits något riktigt handdtag sen nyår vilket tydligen beror på "slut hos leverantören"....Hmmmm) Dessutom har beslysningen slocknar så det är alltså en halvsval, mörk bastu som väntar efter en  kall dusch. Hurra så glad man blir...

Finns det inget att vara glad över?

Jo, klart det gör! Jag körde axlar denna morgon. Tokfokus på axlar. Tokfokus på tung träning. Max 7 reps per set. Kryddade med ett superset. Körde tungt. Höjde vikten för enhands axelpress (sittande) med 2 kg. Jag älskar att träna axlar och gillar den bedövande tunga känslan efter passet. Mör och tilltryckt. Den är skön. Jag vill utveckla mina axlar. Mycket! Jag har ganska "korta" axlar så det blir mycket slit med att bygga ut dem på bredden! Men jo, jag var glad igen, medan jag körde axlar. Fokuset var bra och jag var stark!!

Sen blev jag lite mindre glad igen när jag skulle köra mage... Jag är toksvag i magmusklerna och redo att punktera den där pilatesbollen... Fast nä. Jag ska ju bli stark. Och det finns bra övningar med bollar. I know.

Varför kan inte ens förnuftiga jag och ens emotionella jag alltid vara eniga?

Vilket brakpass!

Yeah! 6-7 veckan (6-7 reps/set) inleds storstilat! Inte bara genom ben/mage- passet imorse utan nu ikväll genom ett härligt pass för rygg och biceps. Jag älskar det här passet! Varje övning och varje rörelse! Jag älskar att träna de breddande övningarna för ryggen! Allt som inkluderar latsdrag är grymt! Love it!! Samma gäller biceps! Så inget snack om saken- jag mådde som bäst ikväll! Köttade som max. Älskar den känslan!

Jag utmanade mig själv i samtliga övningar. Jag har nog aldrig känt mig mer fokuserad! Tunnelseende utan kompromiss! Det är något magiskt osm händer ibland när jag tränar. Huvudet liksom stängs av och kroppen är det enda jag hör. Jag hör bara blodet som rusar, hjärtat som slår och musklerna som arbetar. En manisk blick tror jag att jag har och jag varken ser eller hör annat än det jag sysslar med. Det är så underbart fantastiskt skönt!

Ryggen är trött nu. Armarna likaså. Det var inte så himla gullig känsla i kroppen när matkassarna skulle bäras hem sen. Tung. Seg. Öm. Mosig. Där har vi det. Nu.... MAT!

It's all in the head

Pump it up

All the way up

The sky is no limit

Go beyond the limit

Your mind is your greatest asset

And your only enemy

It's all in the head

Fear, doubt, insecurity

It's all in the head

It's your head talkin- not your body

Are you stronger then your mind?

Rycks med!

6-7 veckan

Nu är den tunga veckan inledd. 6-7 veckan. Detta innebär helt enkelt att under denna vecka kör jag 6 eller max 7 reps på varje set. Det är en utmaning! En rejäl utmaning! Det gäller att hitta de tunga vikterna, hitta rätt vikter. Jag ska ju inte "sluta" efter 7 reps utan den sjunde ska vara så tung att jag inte klarar fler. Och det är en utmaning att hitta den vikten. Min metod blir inte att trappa upp utan att rätt och slätt välja en skittung vikt och om jag inte kommer upp till ca 6 reps får jag sänka vikten. Men jag vill fort hitta den tunga utmaningen! Såna här veckor är också en rejäl utmaning för huvudet. Det är mentalt svårt att "inte orka" mer än 7. Fast jag vet att vikten är tyngre. Men när man är van att göra ca 10 reps är det inte helt lätt att ställa om till färre reps. Men jag ger mig i kast med denna vecka med ett öppet sinne och jag ser fram emot känslorna. Jag ser fram emot att vara stark och utmana mig själv!

Periodiseringen är igång!

Jag startade hela veckan med ett tungt pass. Framsida lår och vader samt mage. Detta är veckans tyngsta pass. Alltid. Jag har kommit in i en period när jag tycker det är mycket svårt och mycket jobbigt att träna just framsidan av låren. Det gäller att hugga i, bita ihop och jaga iväg de dumma tankarna i huvudet! Knäböjen gick bra- upp med vikten! Likaså utfallen. Bäst gick kanske de sittande bensparkarna- fan jag är ju riktigt stark! Woohoooo!

Sen var det dags för mage

Gav mig på den svinjobbiga övningen som Coachen gav mig i fredags

Den är skittung

Asjobbig

Jag hatar den lite

Men jag ska lära mig den!

Jag ska bemästra den!

Idag resulterade den i ett rejält slaget knä

Men jag gjorde den!

Heja mig!

SATS Farsta

Jag gav mig på att testa ett nytt SATS- center idag. Jag har ju länge hållt mig till mitt kära Medborgarplatsen som jag trivs på. Tidigare har även Fridhemsplan, S:t Eriksbron och Hötorget testats men nu var de länge sen jag klev in på nåt annat center än Medis. Men som sagt- Farsta skulle testas idag. Efter flytten är det nu inte längre så att Medis är det enda tänkbara utan nu har jag även Farsta och Globen på bra geografiska avstånd!

Jag fick ett riktigt bra bemötande när jag kom. Mycket trevlig tjej i receptionen som var trevligt på ett personligt sätt, alltså inte enligt det där uppenbara välkommen- till- SATS- manuset! Glad och positiv och småpratade och visade var jag skulle gå. Jag har ju ett uselt lokalsinne och det följer mig inomhus också! Men jag lokaliserade omklädningsrummet, cardioavdelningen och även hantelparken. SATS Farsta är trevligt. Det måste jag säga! Fräscht, rent och snyggt. Härligt med ett gym med fönster och det ljus som då släpps in. Det trista var dock att löpbanden bar på samma trista och tyvärr typiska SATS- meddelande som alltid... "Ur funktion"- skyltar på flera löpband. Besvikelse!! Men jag hittade ett löpband som funkade och körde mitt pass!

Jag hade inga planer på att styrketräna egentligen men tog mig ett varv förbi hantlarna och körde några enkla sets och blandade övningar. Jag ville känna på kroppen och känna på gymmet!

Det är en väsentlig skillnad på Medis och Farsta. Medan Medis är old- school och hardcore (ibland in absurdum med tanke på den slitna utrustningen...) så känns Farsta mer trevligt, och lite "tamt" och fyllt till bristninggränsen med maskiner. Massor massor av maskiner! En alldeles för liten och trång avdelning att köra med hantlar på och det var trist!

SATS Farsta får godkänt.

Det var trevligt men ingen enorm upplevelse.

Men jag kommer nog tillbaka.

Mest för omväxlingens skull!

I wanna run

Until my feets nolonger run nomore!

Spräng-en-gräns-söndag!

Ja det är titel på detta inlägg och det är namnet på denna söndag. Som jag längtat! Jag vill köra cardio. Jag vill springa. Jag behöver springa. Jag ska springa! Jag längtar! Ni vet hur det känns! När varje del av kroppen, varje cell, varje fiber, varje muskel skriker om att få känna den där utmattningen som gör att kroppen känns för liten för skinnet, när huden känns genomskinlig och det känns som varje ben och varje ådra ska rymma! När man vill spränga en gräns och verkligen köra skiten ur sig själv! Ni vet vad jag menar eller hur!?

You wish or you will?

Som förutspått!

Så sitter jag här med en fantastisk träningsvärk. Det känns som världens starkaste Rocky har mer än en gång gett mina revben och lats en omgång. Känner mig påboxad och knytnävsbultad. Intressant att jag har sån träningsvärk i latsen med tanke på att jag inte körde några nya övningar gällande dem igår, utan samma övningar som jag brukar. Dock kördes de ju betydligt tyngre vilket antagligen är orsaken till den jävliga träningsvärken! Att jag har träningsvärk i magmusklerna är dock långt ifrån någon överraskning med tanke på de nya övningarna och hur tunga de var! Samma gäller axlarna- att de är tunga och trötta idag är inte någon överraskning på något sätt!

Behöver jag poängtera att mötet med min Coach gav mig mycket?

Men det gav mig mer än träningsvärk! Betydligt mer! Hon fick mig att se på saker på andra sätt. Gav mig en hel del tankeställare om hur jag tränar, hur jag utvecklas och var jag är på väg. Det blev mycket prat om teknik igår och det är ruskigt nyttigt. Styrketräning är en tekniksport och det finns så oändligt mycket att lära. Jag tycker att jag har en god grundteknik vilket kommer från många år av träning men även från en vilja att köra tekniskkorrekt och noggrannt. Teknik först- styrka sen. Det är mantrat! Men även om jag har en bra grund finns det massor att jobba på och påpeka. Det var ingen överraskning men så nyttigt. Det är de små sakerna som skiljer- ändra dina vinklar några grader och plötsligt är det en helt annan muskel om kickar in. Så otroligt nyttigt att få en genomgång och så många bra saker att tänka på. Den som tror sig vara full- lärd i gymmet bör tänka om tror jag- oavsett år av träning finns det alltid saker som ett par objektiva expertögon kan notera! Det är det härligaste med träningen- man blir aldrig färdig, det finns alltid mer att lära och mer att utveckla!

För mig kommer det nu handla mycket om att motverka mina förkortade höftböjare, inte svanka för mycket och sedan jobba mycket med bålstabilitet. Jag är medveten sedan tidigare om att jag inte har de starkaste magmusklerna och jag måste jobba på dem, för annars kommer resten av träningen bli lidande. Så jag har nu konkreta och bra saker att jobba vidare med. Nyttigt! Jag fick även möta kettlebellsen igår och fick en helvetiskt jobbig mag- och ryggövning. Jag skäms lite över hur otroligt kass och svag jag var- men äh- den var ny för mig och får jag bara in tekniken så kommer det kännas annorlunda. Jag ska nöta nöta nöta tills jag bemästrar!

Om inspirationen var stark innan passet igår så är det ingenting mot hur det känns nu. Jag vet var jag är på väg och jag är fast besluten att komma hela vägen dit!

Jag vill!

Jag kan!

Jag ska !

Vilken underbar fredag!

Först ett tungt hårt pass med coachen vilket gav mig en känsla av äventyrslust och fyllde mig med nya tankar och Ideer och ännu mer inspiration! Tack tack!!

Nu middag! Mums! Kyckling! Och ett gott rött spansk vin!

Sen glass! Och hallon!

Imorgon? Vilodag å träningsvärk!

Jag kan flyga

Eller åtminstonde är jag inte rädd för att försöka
Så när jag snart ska träffa min coach är jag inte rädd
Inte nervös
Alls
Bara förväntansfull
Det ska bli spännande!
Inom en timme är vi igång!
Så spännande!

(JO jag är lite nervös- egentligen. Men schhh Säg det inte till henne!)

Just ja! Funbeat!

Varför glömmer jag bort det ibland?

När funbeat faktiskt är så bra!

Använder ni funbeat!?

Kroppen AB

Min kropp är mitt företag

Min träning är mitt jobb

Ibland känns det faktiskt lite så. Och jag säger det inte med en suck, eller någon ångest. Det finns ingen negativ klang i de två meningarna. Alls. Min träning är glädje för mig! Min passion! Min lycka! Men också så kan jag ibland tänka på det som ett jobb. Ett jobb jag älskar, ett jobb jag konstant längtar till, ett jobb jag inte kan slita mig ifrån. Ett jobb nära knutet till det företag jag driver. Min egen kropp. Visst är det underbart att trivas på jobbet!? Att vilja vara där! Att vilja ge allt! Att brinna för det man gör!

Jag tänker att vi alla är egna företagare och kroppen- det är bolaget. Om man tänker så blir det snabbt lätt att inse att man gör allt- precis allt- för att kroppen ska må bra. Jag vill att mitt företag ska vara en succé!

De flesta egna företagare jobbar inte 9-5. Inte många jag känner iallafall. De andas, lever, äter och satsar allt i sitt företag. Målet är väl ett välmående företag som står sig stark. Konkurs är ju osexigt och något man gärna undviker. Jag är lojal mot mitt bolag (läs: kropp). Jag äter, tränar och vilar men allt för kroppens skull. Jag har ett mål med mitt företag- var jag vill nå med det. Inget sker av en slump och jag plockar inte ut semestrar hur som haver. Jag är dedikerad till min kropp, mitt företag. Jag är beredd att slita för att den ska växa och för att uppsatta mål ska nås! Jag vill inte vara kontraproduktiv, jag vill vara effektiv. Jag slappar och slöar inte utan jag arbetar hårt och målmedvetet för att nå de mål jag har satt upp. Som egen företagare är det viktigt att värna om sitt bolag, ingen annan gör ju jobbet åt dig. Visst kan du plocka in en konsult (vilket vi ju kan översätta till en coach eller PT) som kan ge dig expert utlåtanden, men jobbet, ja det får man nog göra själv!

Jag tänker att det är lite skönt att föreställa sig kroppen som ens företag. För en stund. Jag gillar att leka med metaforer och just nu passar detta tänk mig bra. Det finns som sagt ingen negativ ton i det, inget kravfullt, inget påtvingat utan endast ett positivt fokus. Jag tar fullt ansvar för mitt eget företag, för mi kropp, hur jag behandlar den och vad jag gör med den. Jag är lojal och jag tar mitt ansvar!

En vanlig dag på "kontoret":

Hur går det för ert företag?

"Du börjar bli bred älskling!"

Haha!
Fler tjejer än jag som tar det som en komplimang när deras Kärlek säger så!?
Jag blev skitglad! Hurra!

Livet är för värdefullt

Livet är för kort:
För ångest

För svikare

För att älta gamla beslut

För att inte följa sitt hjärta

För dålig mat

För att läsa ut en dålig bok "bara för att"

För stanna i boxen

För att följa boken
För att stanna i dränerade relationer

För att stanna där man inte trivs

För att inte ta chansen

För att inte våga försöka

Livet är för komplicerat för att komma med manual

Livet är för värdefullt för att stressas igenom

Livet är för underbart för att inte njutas av

Livet är här

Livet är nu

Livet är varje stund du minns

Livet är känslor, upplevelser, erfarenheter

Livet är det vackraste du kan dela med de du älskar

Livet tillhör bara dig så låt ingen annan diktera hur det ska levas

You don't want no ugly- fish hanging from your arms!

Hmm! Hur översätter man gäddhäng till engelska?

Jag kallar det ugly- fish!

Anyhow!

Som ni kan räkna ut har jag tränat triceps denna morgon. Svidande tighta övningar för att verkligen utmana muskeln tills en ilande svidande känsla tar plats och får mitt ansikte att grimasera. Mycket sexigt, mycket tungt, mycket bra! Jag har förövrigt skaffat mig en ny kompis:

Ett superbt handtag för den som vill köra riktigt tighta strikta pushdowns. Det smala greppet får tricepsmuskeln att knipa! Jag rekommenderar!

Innan jag började plåga triceps så var det baksidan av låren som fick lite extra uppmärksamhet- eller snarare all min uppmärksamhet. Det gick riktigt bra! Jag tycker det är lättare att kötta på riktigt tungt när jag kör baksida jämfört med framsida. Två helt och totalt skilda känslor. När det gäller baksida är jag modigare och jag tycker övningarna lättare bjuder in till att köra maxtungt tills det faktiskt tar STOPP. Av någon anledning fegar jag lite när jag kör framsida- som om jag inte riktigt litar på att jag ska klara av att det tar stopp. Its all in the head och detta måste jag jobba med!

Jag säger skål för morgonträning! Skål för drop-sets! Skål för liggande bensparkar. Skål för rakamarklyft! Skål för kickbacks i cabelcrossen! Skål för att det är torsdag idag- fredag imorgon- och snart helg!

Skål för friska, starka, sunda kroppar och tankar!

Tack för en superhärlig kväll!

Nu får det inte plats mer energi i mig!
Tack snälla för att ni delar med er!

Ni Är Underbara!

Vänner!

Mexikansk pastagryta!

Gaaaaaah! Äntligen lunch!

God lunch!

Repris på gårdagens fantastiska middag! Mexikansk pastagryta!

Massor av köttfärs, kryddor, lök, paprika, majs, chorizo, fullkornsskruvar och mjölk! Igår serverades den med avokado, bladspenat och texmexsås av starkare variant! Himmelskt!

Att fokusera på det väsentliga

Allt fokus denna morgon gick till att köra övningar ämnade att bygga djup för ryggen. Roddövningar är exemplariska för detta, såväl de sittande med kabel men också med hantlar och skivstång. Övningen som ger mig bäst (läs: plågsam) njutning är enhandsrodd med hantel- den tar så bra! Jag har svårare att få den perfekta kontakten med ryggen när jag kör "djupa övningar"- av någon anledning är det lättare med de breddande övningarna. Men kontakt är det viktigaste, teknik före tunga vikter. Tack. Och ju större muskelgrupp man tränar desto fler bi- muskler finns det som kan kicka in. Något att tänka på och undvika. Så det gäller att skala, ha lite tunnelseende och tänka på just den muskeln som ska tränas.

Det är lite som livet faktiskt. Skala bort det oväsentliga för att kunna fokusera på det centrala- det viktiga! Styrketräningen funkar som en finfin metafor för livet i stort!

Dagsform

Får energi av att blicka framåt!!

Föregående inlägg med bilder publicerades ej för att fiska komplimanger- men jag bugar och tackar ödmjukast för fina saker ni skriver! Tack så mycket- det gav mig massor av energi att läsa. Tack! Och åter tack!

Jag inser mer och mer hur många härliga människor det finns- om man bara lyfter blicken. Människor som ger energi- tonvis av energi och jag är lycklig som får omgärda mig med såna. Jag är också tacksam mot mig själv- att jag vågar söka kontakt med personer som ger energi, som jag tror mig ha ett utbyte av och att forma relationer med dessa- på olika nivåer. Igår började jag prata med en minst sagt energirik person på mitt gym och nästa vecka ska vi köra ihop. Hur härligt är inte det?!

PS! Jag älskar att ha så här mycket att se fram emot!!
Denna vecka:

1. Många tunga träningspass inplanerade!
2. En härlig dejt med underbara härliga vänner på onsdag (imorgon ju!)!
3. Ett möte med min coach på fredag- spännande men ohhh så läskigt!
4. En träningsdejt på söndag och premiärtestar SATS Farsta =vidgar vyerna!
5. Att vår nya fina stora TV anländer på torsdag- vi som aldrig kollar på TV *skratt*! Men DVD- boxar och film ser vi och nu kommer en stooooor TV hem till oss! Lovely!
6. Att jag och Kärleken ska ge oss på att göra en variant av chillensk makaronigryta vars recept växer fram i mitt huvud och som kommer bli enormt god *jag är mat-besatt som sätter upp detta som en av veckans höjdpunkter!*

Har er vecka några särskilda höjdpunkter?!

Vem kallar du bitch?

Och varför?

Jag är så evinnerligt less på manligt och kvinnligt. Uppdelningen och kategoriseringen står mig upp i halsen! Vem är butch? Vem är en bitch? Vad är manligt? Kvinnligt? Vem är macho? Vad är macho? Ibland tänker jag att folk får stoppa mig i vilken grupp de vill, jag orkar inte bry mig. Men så kommer irritationen och frustrationen och jag kan inte blunda. Det kommer som en våg och sveper in över mig! Jag är så trött på tjejer som ska hålla andra tjejer på plats och jag är så trött på killar som inte kan se att vi alla är människor. Thats it!

Jag önskar mig en värld där vi inte hela tiden konstant behövde sätta etiketter på varandra. Jag önskar mig en värld där vi inte hade ett behov av etiketter- för jag vet inte, men de tycks skapa någon slags allmän trygghet som tydligen är extremt viktig. Jag är less på att tjejer "inte får vara med" och att det inte är samma villkor som gäller. Jag är trött på de killar som får tjejer att känna så men jag är minst lika less på de tjejer som bidrar till det. Och nej, sure, det är fel att ge sig på de tjejerna nu, de med svag självkänsla. De behöver uppmuntras, inte tryckas ner. Men samtidigt blir jag så irriterad när de sprider sina dåliga värderingar vidare. Om att tjejer inte skulle känna sig lika hemma i gymmet tex. Att det är en plats för killar. Att den där machokulturen på något sätt skulle göra att gymmet är killarnas. Well- pissar de revir eller är det något tjejer inbillar sig?

Varför skulle inte gymmet vara för alla? Jag förstår inte det. Varför får tjejer för sig att de inte har nåt där att göra? Och sen är jag less på att behöva uttrycka det i form av att tjejer också för vara där. Också? Vaddå för jävla också? Då är det iallafall killarnas plats som vi tjejer får vara med och dela- så länge vi inte står i vägen förstås. För vad händer när en tjej gör det? Jo- då får man ofta höra att man tar mycket plats för att vara tjej. Och när man gör det så ska man ettikiteras som gapig. Högljudd. En bitch rent av. Vad är det för skitsnack? Säger man så om killarna? Nopp! Men om valet är att antingen sjunka undan, hålla sig undan eller ta plats, vara högljudd och en bitch- ja då får det väl vara de stämplarna jag får. För jag är en av de, som tar plats, som inte ber om ursäkt, som inte tänker hålla mig undan. Men nej, jag behöver inte skrika högst för det men jag tänker inte ta hänsyn till att jag är tjej! Jag går och tränar, osminkad, jag låter svetten forsa och jag skiter i att mina svarta träningslinnen är flera år gamla och att jag är allt annat än en trendtjej på gymmet. Jag stönar och skriker när det är tungt.

Och vet ni vad jag mer älskar att göra på gymmet? Flexa och spänna mig framför spegeln! Gillar du det du ser i spegeln? Bra! Check it out! Mitt gym är proppfullt av vältränade biffiga killar och de spänner sig och speglar sig för allt vad tygeln (och spegeln) håller. Ogenerade! Och jag älskar't! Att våga, gå in i sig själv och faktiskt spänna det man har för att granska det! Men det är inte en aktivitet reserverad för killarna. Jag tränar för att bli stor och stark och på gymmet är vinklarna bäst, ljuset bäst, speglarna störst och dessutom gör svetten att kroppen blir blank och fin och efter några tunga övningar pumpar blodet och fyller musklerna! Är man snyggare än så? Nä! Jag speglar mig hellre på gymmet, flexar och spänner och har mig, än hemma framför spegeln en vanlig dag. Och om jag känner så- varför skulle jag inte utnyttja det då? Pinsamt? Vaddå pinsamt? Nej, jag tycker inte det. Var skulle det vara mer naturligt att spänna sig och kolla i spegeln än på ett gym? Okej, jag är inte totalt utseendefixerad om någon får för sig det nu, jag är på gymmet för att träna hårt och utvecklas och det handlar om så mycket mer än utsidan! Men jag har inget emot att kolla in lite extra vad som händer!

Vet ni vad jag tror? Jag tror att killar tycker det är rätt ballt med tjejer som vågar bygga muskler, som vågar köra tungt, som vågar ta i, som vågar låta svetten forsa nedför ett osminkat ansikte och som vågar ta plats. Det är vad jag tror. Trots detta är det oväsentligt- jag behöver inte deras medhåll, uppskattning eller bekräftelse. Men jag önskar att fler tjejer lät sig stoppas av lite mindre. Om du gillar det du ser- titta då mer noga!

Det är en fri värld!

Åh nej vad gör hon....

 Står å spänner sig! Gud så pinsamt!

Att hon inte skämms!

Pushig morgon!

En morgon totalt dedikerad till axlarna.

Sittande hantelpressar- en hand i taget. De tar- jävlar vad de tar! Axelflyes lika så- och och min favoritaxel-övning, för tillfället! Drag till hakan med stång är en annan favorit och jag gav mig även på baksidan av axlarna lite grann!

Jag inväntar nu den förlamande tunga känslan som jag vet kommer att inkomma. Känslan av att ett par stora bastanta händer läggs på axlarna och trycker mig neråt i stolen!

Passet avslutades med några omgångar av plankan.

Får erkänna att jag är katastrofdålig på den. Jag har ingen uthållighet alls. Men jag vet inte riktigt om det är kroppen eller huvudet som ger upp först! Måste sätta ett mål för mig här tror jag! Någon som vill ge mig en utmaning? Hur länge står ni i plankan?

Movement for improvement!

Iallafall 2 träningspass avklarade idag. Två träningspass som innefattat många hårda övningar, tunga övningar, tunga vikter och rejäl utmaning. Två pass för att bidra till min egen utveckling!

Jag är riktigt nöjd med passet ikväll. Det skönaste nu är att känna att jag verkligen inte kunde ha gjort något mer- eller bättre. Jag körde så maximalt tungt jag orkade, la in dropsets för att totalt mjölka ur musklerna och körde alla set till fail- så pass långt att Kärleken fick lägga på ett finger för att hjälpa till med respektive sista repetitionen för varje set. Så jag har försäkrat mig! Jag har verkligen kört till slut! Så här vill jag känna efter varje pass. Att jag gjort allt, precis allt som stod i min makt att få ut fullt av passet!

Chin up!

Hell yeah! Jag har kört massor med chins ikväll! Sänkte "hjälpen" ett steg och körde 4 sets á 6 reps. Yeah det kommer! Höjde vikten på latsdragen, höjde vikten på bamsecurls och höjde dem rejält i bicepscurlen! Yeah!