...andra vill inte!
Är det bara jag som fattat att världen är så himla fiffigt konstruerad och vi här på jorden (västvärlden iallafall) har så enormt mycket frihet och valfrihet att vi sällan behöver ägna oss åt något annat än det vi vill. Lite sanning med modifikation kanske, annars skulle det finnas tusen Zlatan, jag vet, och alla skulle ha sina drömjobb. Men vi har mycket valfrihet, ganska få tvång och vi kan ändra oss under tidens gång. Vi behöver inte veta allt. Om alla. Vi behöver inte förstå. Allt om allt. Det enda vi egentligen inte kommer undan är väl att respektera andra... Även om vissa verkar ha enahändigt förhandlat bort denna lilla livsklausul på bekostnad av andra...
Men ibland får man höra:
Jag förstår inte hur du orkar träna så mycket
Jag fattar inte hur du kan tycka det där är kul
Jag fattar inte att du aldrig tröttnar
Jag förstår inte hur du kan vilja äta så där tråkigt
Jag förstår inte hur du kan tycka det där är snyggt
Svar:
Nähä...
Vissa människor kan inte förstå
Andra vill inte
Vad ska jag svara med?
Jag förstår inte hur du vill se ut så där *nickar mot den valkiga magen eller den pinnsmala kroppshyddan med dålig hållning utan antydan till muskulatur*
Jag man inte förstår hur du kan äga så mycket tid åt TV- tittande
Jag fattar inte hur du orkar med din vardag när du aldrig tränar eller rör på dig
Jag förstår inte att du inte är mer rädd om din hälsa
Jag fattar inte hur du kan kalla det där för mat * pekar på den uppvärmda frys- pirogen*
Men jag har förlänge sedan accepterat detta:
Jag kommer aldrig kunna förstå alla andras val
Vissa val kommer jag inte vilja förstå
Men framförallt har jag inte energi nog att konstant kritisera och ifrågasätta andras val. Jag lägger hellre den energin på mina val. Mitt liv. Mina människor. Mina prioriteringar. Min utveckling.
Jag älskar att träna och det är ju helt underbart!
Men! Jag inser, även om jag har svårt att förstå det, att alla andra inte alls finner samma tillfredsställande tjusning i att svettas på ett gym och lyfta vikter så tunga att stönen inte går att hålla tillbaka och det känns som tinningarna ska spricka. Jag inser att alla andra inte tycker att det är livskvalité att stiga upp i gryningen och träna medan staden sover. Jag inser att alla andra inte bryr sig om vad kosten gör med såväl insidan som utsidan av kroppen. Jag kommer kanske aldrig kunna förstå hur vissa människor så totalt igonorerar sin kropp och hälsa. Inte tränar alls. Äter skit varje dag. Tar hissen istället för trapporna. Inte går en meter mer än de absolut måste. Äter McDonalds, kiosk- hamburgare, frysta piroger till lunch. Dricker läsk som om det vore vatten. Inte vet skillnaden mellan protein och kolhydrat. Aldrig får upp pulsen. Jag kommer aldrig kunna förstå. Jag kommer inte lägga någon tid på att försöka.
Jag bara accepterar att:
1. Vi är olika
2. Jag har bättre saker att lägga min energi på
Ibland får man nog bara inse det. Vi förstår inte alltid varandra och de olika val vi gör. Vi kanske inte heller nödvändigtvis måste förstå? Vi kanske bara ska acceptera att vi är olika. Vi kanske även ska försöka att respektera varandras val- även om vi inte kan förstå dem. Men framförallt- hushålla med den egna energin! Lägg den på det som får er att må bra. Människor. Aktiviteter. Visst är det intressant att resonera kring olikheter i livsmönster, val, prioriteringar- men låt det då vara just en öppen diskussion. Inte ett kritiserande och ständigt ifrågasättande. Varför stör mina livsval dig? Varför blir du så provocerad av mina val? Alla har väl rätt att leva sina liv efter eget huvud så länge vi inte direkt skadar någon annan? Hur jag lever. Vem jag lever med. Vad jag gör på fritiden. Hur jag äter. Vad jag arbetar med. Vad jag klär på mig. Vilken frisyr jag har. Vilken bok jag helst läser. Vad jag gör på helgen. Hur jag sover. Det är väl ändå upp till mig?
Vissa människor kan inte förstå
Andra vill inte
Respekt får nog trumfa förståelse