tisdagen den 14:e februari 2012

Energi


Alla har vi väl varit där. På botten. Förlorat ett jobb. Separerat. Upplevt en olycklig kärlek. Blivit bedragen. Blivit sviken. Skiljts från någon vi älskat. Varit med om att få dödsbud. Mottagit ett hårt sjukdomsbesked. Fått negativa besked. Förhoppningsvis behöver vi inte uppleva allt det där. Men många tvingas  uppleva mycket. Men var då säker på att medan du går igenom det där finns det folk omkring sig som också kämpar. Fast kanske mer i det tysta. Vissa har en tendens att ta alla sina strider högt. Offentligt. De ältar det till alla som råkar vara i närheten. Urskiljningslöst. Hämningslöst. Utan eftertanke. Och det dränerar. Det slukar energi. Självklart ska vänner vända sig till vänner och vänskap är villkorslöst och regellöst. Kom. Töm ur dig. Jag stöttar. Om jag kan och efter bästa förmåga. Jag menar inte det. Utan jag menar de andra som gnäller, stönar, frustar, pustar över stort som smått. Som ärligt talat kräks ut sina problem. Och då menar jag kanske inte framförallt de där stora, livsförändrande problemen. Utan stoppet i tunnelbanan. Grannen som tog din tvättid. Sura gubben som trängde sig på tunnelbanan. Kärringen i kassan på ICA som snäste av dig. Att dina skor läcker. Du är blöt om fötterna. Du har glömt tröjan hemma som du skulle ha på kvällen. Ditt lypsyl gick sönder. Fan en fläck på brallorna. Din to-do-list som är så lång. Borttappat busskort. Etc. Så vidare. I det oändliga. Vissa människor är som en nål. De sticker hål och tömmer dig på energi. Fullkomligt slukar dig. Efter 5 minuter i ett samtal känner du dig platt och tom. Har du känt den känslan någon gång? Människor som bara tar och tar. Och lämnar dig punkterad. De är säkert inte medvetna om det, och gör det säkert inte med flit. Men det gör det inte mindre kämpigt.

Vi har alla ansvar för vår energi
Vilken energi vi sänder ut

Vilken energi vi fyller ett rum med
Vilken energi vi lämnar när vi går



Jag fick en annan tanke/insikt igår gällande energi och ansvar!

Igår var jag faktiskt inte riktigt på topp när jag kom till gymmet. Jag var inte riktigt så taggad som jag vill vara/önskar vara. Jag fick helt enkelt fejka det. Faktiskt. Tills den riktiga energi kom fick jag fejka det. Köra på. Set efter set. Repetition efter repetition. Inte stanna. Inte tänka. Inte känna. Jag fick ta ett fullständigt ansvar för mitt träningspass, energin i passet och resultatet av passet. Jag har verkligen känt på sista tiden hur min relation till träningen fördjupats. Den blir allt mer en del av den jag är. Mycket mer än ett intresse. Mer än en hobby. En fördjupad livsstil som påverkar hur jag lever, tränar, äter, sover, tänker och känner. Och jag tar mitt eget ansvar där. Ingen coach, PT, träningspartner, vän, partner eller liknande, ingen preworkout, ingen låt, ingen känsla kommer lyfta hanteln åt mig. Göra jobbet åt mig. Så oavsett dagens känsla, motivation, inspiration så gör jag helt enkelt jobbet. Så jag får ta mitt eget ansvar gällande min egen energi. Inte förlita mig på något eller någon annan. Så jag gör jobbet oavsett tanken innan. Jag accepterar att jag inte varje dag kan brinna av inspiration, glöd, passion, motivation. Istället får jag bära övertygelsen på insidan och låta den vara min motor. Jag har viljan att ta mig till mitt mål och därmed får den övertygelsen ta mig framåt. Finns inte energin får jag skapa den helt enkelt. Som igår. När vikterna började bli tunga, när pumpet började komma, när det började bli jobbigt och göra ont så kom energin. Då började den skapas. Jag behövde inte längre fejka som i början av passet utan kunde börja njuta. I början av passet fick jag helt tiden tänka på att pusha mig själv. När energin sedan kommer som en våg får tankarna vila och känslan tar över. Det finns ingen häftigare känsla än den där odödliga, okuvliga, brinnande känslan. Av. Att. Verkligem. Inte. Vilja. Sluta. För det finns en nyfikenhet- hur mycket mer kan jag göra, hur mycket tyngre kan jag ta, hur mycket hårdare kan jag köra. Var finns väggen och hur hård är den?

Idag är det tisdag
En dag som många kallar likgiltig
Ta lite ansvar för den
Skapa en tisdagsenergi du kan känna dig nöjd med
Fejka den tills du känner den
Njut av den när den kommer

Och ta lite ansvar för vilken energi du sprider i det rum du går in i och vilken energi du lämnar när du går!

Lite annat ansvar kan vi passa på att ta idag- det är ju alla hjärtans dag. Ta det som en påminnelse om att vara rädd om ditt eget hjärta och andras hjärtan. Har någon lagt sitt hjärta i din hand så var rädd om det, var ödmjuk och älska! Ta hand om ditt hjärta genom att anamma en livsstil som främjar ditt hjärta men också genom att göra saker du mår gott av i själen!


2 kommentarer:

nillasvarld sa...

Å var rädd om DITT hjärta kära vän!
Ha en udnerbar tisdag!
//P

Cykladen sa...

"Efter 5 minuter i ett samtal känner du dig platt och tom. Har du känt den känslan någon gång? Människor som bara tar och tar. Och lämnar dig punkterad."

Japp, visst känner jag igen det. Dom personerna (speciellt negativa) försöker jag undvika.. Jag blir bara mer och mer osocial.. Men vad göra? =)

Jag vill umgås med folk med lite driv (men ändå jordnära) och inte höra samma pladder dag ut och in. Folk som bara måste prata "för att" liksom.. Ger liksom inget.

Bra skrivet inlägg!