För 2 månader sen....

... Satt jag med finaste Caroline bland annat på tävlingshotellet Panorama  i Göteborg, kvällen innan Luciapokalen 2011

En nervös, ganska trött, men glad Em som inväntade färgsprejningen och var helt absurt nervös för tanken att gå in där alldeles naken!

  

En formkoll och så sova så mycket det gick. Trött och frusen- därav extra filtar och sköna raggsockor!

 Mumsade potatis i absurda mängder- som det kändes!

 

Mitt startnummer!

 Dags att ladda!

 

  

 Upp på scen! 

Idag vill jag bara minnas allt som var roligt, allt som var lärorikt, allt som var spännande! Jag vet att jag vill göra om det. Allt det roliga. Allt det knäppa. Jag vill känna samma adrenlin igen. Överkomma mina rädslor. Våga. Vara. Det handlar om förverkligande men framförallt handlar det om att göra något man tycker är roligt. Idag saknar jag lukten av tävlingsfärgen, klackarna, potatisen, frossan, de ömma känslorna, nervositeten, stämningen, hungern. Jag saknar allting! En erfarenhet för livet. En upplevelse. Självklart vill jag göra saker annorlunda och det är ju vad jag arbetar för idag. Åka bättre förberedd, i bättre form, bättre laddad, hårdare deffad. För att kunna tävla. Men just idag så tänker jag inte mycket på just tävlandet, utan jag bara längtar tillbaka till upplevelsen. Gemenskapen. Känslan. Atmosfären. Kulturen. Enheten som blir när så många människor med samma brinnande passion samlas. Jag vill inte tävla "bara för att". Jag har aldrig haft ett behov av att tidigare tävla. Men nu vill jag det. För jag fastnat så totalt för detta. Tävlingen är dock framförallt intern. Tävla med och mot mig själv och prestationen är min egen utveckling. Just idag minns jag hela spektaklet/upplevelsen/cirkusen som en fest dit jag vill tillbaka!