"No others" will say nothing

Min största (enda) fiende!

Det är rädslan.

Den enda fienden faktiskt!

Den där lilla rösten inne i huvudet som viskar du kan inte det här. Den där lilla rösten som väcker tvivel i magen. Som får kroppen att rysa, inte av välbehag utan av oro. Den rösten som säger att alla andra är bättre. Den där rösten som säger att det inte spelar någon roll vad jag gör, för det räcker inte. Jag vet att jag knappast är ensam om detta. Men jag lämnar ut det här i bloggen. Fast det såklart är väldigt privat och personligt och ganska känsligt. Prestationskrav har vi nog alla, på något sätt, även om det kan ta sig olika utttryck.

Jag är ganska duktig på att tala om för mig själv att det kvittar vad andra gör. Och min grundinställning är just den och det är jag nöjd över/stolt över. För jag vill tävla inom fitness som är så extremt utseendefixerat och för att hålla sig "sund" i denna värld/bransch tror jag det är väldigt viktigt att fokusera på den egna resan, den egna utvecklingen. Vad alla andra gör som ska tävla är oväsentligt. Jag ska aldrig jämföra mig. Min vinst  till nästa tävling kommer vara den utveckling jag gjort sedan debuten. Jag tävlar endast med och mot mig själv. Det är så otroligt viktigt att behålla detta fokus.

Jag tycker om att läsa andras fitnessbloggar för jag blir inspirerad!! Jag ser hur andra sliter och kämpar och det ger mig glöd. Jag blir inspirerad när jag läser om andras pass och jag plockar delar här och där och testar och ser hur det passar mig. De gånger jag går in på en blogg och inte känner den känslan utan istället blir lite skraj och tänker att shit så där bra kommer jag aldrig bli så stänger jag den sidan. Sen går jag inte in där igen. Inte förrän självkänslan åter är på plats och installerad. För jag har inte råd att trycka ner mig själv. Jag har inte tid till det och jag vill inte lägga energi på det. Den där rösten som kommer och säger att du kommer aldrig bli lika bra som hon den hjälper inte mig. Den knäcker mer än den uppmanar. Jag tar endast revanscher på mig själv!

Ibland läser man såna här citat:

Och jag erkänner det- jag brukade bli peppad av sånt. Jag brukade tänkta just så! JAG SKA GÅ UT OCH VISA DEM! JAG SKA FAN VISA ATT JAG KAN! Tills jag insåg en sak... "the others" do not exist! Låt den tanken smälta in en stund. Ni som är så upptagna och fixerade vid tanken på att bevisa för andra att ni kan. "De andra" excisterar bara i ditt eget huvud. Det är du själv som säger att du inte kan. Det är endast dig själv du har något av bevisa för. Ingen annan lägger sånt stort fokus på dig. Sorry. Men så är det. Och personligen känner jag att det är ett enormt slöseri med tid att göra saker för att bevisa för andra att jag kan... Och det är ett sorgligt stort slöseri med självkänsla och energi att tänka så där! Gör inte saker för att bevisa för någon annan att du kan! Gör saker, testa gränser, ta dig an utmaningar för att det personligen ger dig någonting!! Att försöka prestera med "andra" som enda bränsle är kortsiktigt och det bäddar för besvikelse. Så tillbaka till "den enda fienden"- som är rädslan! Den enda du måste slåss mot. Rädslan att inte duga. Inte räcka till. Inte vara tillräckligt. Inte vara nog. Så var vaksam på den rädslan och gå upp mot den och möt den. Gör det som skrämmer dig allra mest- för vad är det värsta som kan hända?

Så:

"The greatest revenge is to accomplish more then your fantasy could picture!"