Desto viktigare blir träningen

Tänker på det jag skrev imorse:

"Det är lustigt att se att ju mer stress jag upplever desto mer tränar jag. Men träningen är ju min ventil och min meditation. Min återhämtning och egentid. Mitt syre och bränsle. Så det är klart jag behöver mer för att orka mer."

För det är verkligen så. Ju mer stress jag upplever desto viktigare blir det att jag får träna eftersom det får mig att koppla av. Ju mer jag har att tänka på och grubbla över desto viktigare blir det att jag tränar för att kunna rensa skallen och sortera alla tankar, intryck och känslor. Mår jag dåligt mentalt piggar träningen upp och hjälper mig med perspektiv. Ju mer stress och utmaningar jag upplever i det "civila livet" desto mer behöver jag träningen för att orka, för att hålla fokus, för att vara stark. Träningen är inte det första som ryker och prioriteras bort när kraven blir höga och tiden knapp- tvärtom slår jag ännu hårdare vakt om min egen tid och blir ännu mer noga att prioritera det jag mår bra av. Träningen är lika viktig för mig som mat, vatten, syre, sömn... Jag kan inte leva utan den. Det är min livsstil. Livet skulle kännas väldigt tomt om jag inte hade min träning. Visst finns det mycket annat jag älskar att göra men utan träningen vore jag halv. Naken. Exposed. Rädd. Det är viktigt att ta hand om sig själv för att kunna ta hand om andra. Den som inte mår bra själv har små möjligheter att få andra att må bra. Så just nu, när tiden rusar iväg och listan över saker som ska göra, fixas, ordnas är så oändligt lång så prioriterar jag träningen minst lika högt som alltid. Den skapar energi till att allt det andra!

Hur funkar du?

Blir träningen prio eller det som ryker när du upplever stress eller andra utmaningar?