En deff börjar inte när du slår upp ögonen den där första morgonen. Nej den börjar långt innan. Precis som ett träningspass- det börjar inte när din hud träffar järnet, inte när träningskläderna träs på din kropp inte när du går in genom gymdörren- utan det börjar när det förra träningspasset tar slut. För allt du gör efter ett träningspass förbereder dig inför nästa, hur du sover, känner, tänker, äter... Så är det för mig iallafall och ju högre min träningsintensitet såväl som träningsfrekvens blivit desto mer har jag blivit medveten om just detta. Jag är alltid mellan två träningspass.
Så jag tänker att min deff 2012 börjar inte på morgonen det där första datumet utan det börjar nu. Jag har några få veckor kvar innan jag ska verkligen sätta igång. Så. Det är hög tid för förberedelserna att sätta igång. Det handlar inte om att bara göra de konkreta fysiska saker som att fylla på kylen och frysen med deff- mat (vilket jag inte vet vad det är då det inte är några större skillnader på råvarorna under bygg eller deff!) eller skriva ut mat- och träningsscheman och tejpa upp dem på kylskåpet. Nej det handlar om det mentala. Jag måste börja programmera om mig själv från att tänka "väx väx väx packa på muskler" till att tänka "deffa deffa deffa bli jävla knaster- hård"!!
Skapa förutsättningar- det kan jag börja med redan nu. Ska jag bygga en bänk är det bra om jag innan sett till att ha byggmaterialet hemma, spik, plank, trälim, hammare, såg. Kanske behöver jag en tving? Målarfärg? En särskild pensel? Jag måste skapa förutsättningar för att bygga min bänk. Jag måste skapa förutsättningar för att klara en deff. Samla energi och kraft. Planera min sommar och höst. Men också se till att jag har det stöd jag behöver. Behöver jag en coach så måste jag ordna det (den kan jag sätta check på för flera månader sedan eftersom jag var ute i god tid med denna punkt!). Se till att min partner och sambo är med på att köra ett varv till. För jo, det är min deff och min satsning, mitt liv och min kropp och mitt jobb men det går inte att sticka under stolen med att det påverkar även hennes liv så jag måste vara säker på att hon känner sig okej med en ny deff som kommer påverka vårt gemensamma liv. Jag måste se till att all träning får plats i schemat. Strukturera mitt liv.
Förbereda mig mentalt- för jo det är grisigt jobbigt emellanåt. Visst tror jag att denna deff kommer bli något enklarare eftersom jag vet mer om mig själv, min kropp och vad jag tål. Jag vet bättre var min gräns finns och vad jag mådde bra av / inte bra av under förra dieten. Och även om jag tror att det upplägg som kommer smidigare, särskilt nu när jag sett hur väl periodisk fasta funkar för mig så vet jag att det är tufft att deffa och vi pratar om runt 20 veckor. Det är hårt. Och det gör ont. Och påverkar alla aspekter av ens liv. Så det gäller att gå in med rätt mental inställning. Om jag skulle tveka det allra minsta på om jag verkligen vill detta så skulle jag avstå. Är jag inte 100% PÅ så är jag AV! Så enkelt är det. Det måste vara en enhälligt beslut annars funkar det inte. Viljan måste finns där och vara fri från tvivel. Du kan omöjligt genomföra något som du innerst inne inte vill- och helt ärligt what's the point??
Sätta en målbild- ack så viktigt! Delvis rent konkret vad är det för ungefärlig vikt vi kommer sträva efter. Vågen säger inte allt men självklart finns det en vikt som känns rimlig. Men också en mental målbild för hur jag kommer se ut. Den bilden måste vara så konkret som möjligt men också realistisk! Det får inte vara en bild av någon fitness- donna med 10 år mer av erfarenhet utan det ska vara mitt ansikte på min kropp- den bästa versionen jag möjligen kan uppnå med mina förutsättningar!
Starta tålamodet- Piska upp det och svarva till det! Jag är inte en tålmodig person, jag har uselt tålamod för att vara helt ärlig. Jag har dock lättare att känna mig tålmodig när jag får vara aktiv och produktiv. Inte sitta och vänta. Sånt blir jag galen av! Deffen betyder tålamod, för det tar tid att skala fett och få fram en form och ju längre man kommer desto mindre blir förändringarna vecka till vecka. Och desto viktigare blir tålamodet! Men som sagt, under en deff är man minst sagt produktiv hela tiden i val av träning och kost så det underlättar för tålamodet!
Skratta och längta- Faktiskt! Se fram emot deffen som något roligt! Måla inte upp det som att jag ska vara i helvetet under 20 veckor! Utan se fram emot det som något spännande, något som skapar förväntan, spänning, pirr! Inte tänka så mycket på tävlingen som ett mål- utan formen och vägen som målet och syftet med hela processen! Detta är nog den allra viktigare förberedelsen! ATT SE FRAM EMOT DET SOM KOMMA SKALL! Känna sig redo! Börja längta! Som efter någon annan resa, som inför en ny utbildning, nytt arbete eller någon annan förändring i livet. Men det måste vara roligt på vägen och gör du inte det du tycker är roligt och mår bra av.... Så varför göra det alls? Men handen på hjärtat är det formen som lockar och som är mitt argument för att deffa- inte tävlingen i sig. Som jag sagt tidigare, det viktigaste för mig är att se min utveckling under året som gått!
Blandade bilder från deffen2011:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar