Så kan man ju lika bra slänga in ett cardio pass på morgonen, och ett pass ikväll med teamkamrat- Caroline. Ja varför inte. Den här veckan har kraftigt spårat ur när det kommer till träning! Under måndag- torsdag har jag fått in 6 gympass. Hmm. Och idag som jag tänkte vila så började det som sagt med löpning. Tog mig ut och sprang 30 minuter och fick in 8 stenhårda backintervaller där jag jobbade med högre knälyft, kändes fint i låren. Och som sagt- ikväll skulle det vilas och vilas och vilas. Men sen hör fina Caroline av sig som jag inte träffat på alldeles för lång tid och ville köra ett pass. Visst, imorgon är det team-träff och vi kommer ses men jag får nu chansen att ha henne lite för mig själv *ego!* Så, omstrukturering i planeringen och frigörande av tid. Jag gillar att träna bröst. Hon gillar att träna axlar. Träningspasset är därmed färdig planerat. Wopaa!! Jag kommer antagligen vara svag och eländig och hoppas på att Carro inte mobbar mig för det! Men köra ska vi, och ses, och träna, och kramas! Är klockan 17.00 snart!? Please!
Det är svårt att bromsa när glädjen tar över. Hur lätt är det. Att göra lagom av det man älskar mest? Hur lätt är det? Testa själv. Om du älskar att.... Vi säger fotografera! Och så får du veta att du får fota max 1 timme, max 5 gånger i veckan. Hur kul vore det? Detta är the tricky part med att älska träning. Att balansera på gränsen. Passionen måste få sin tillfredsställese. Men har man mål ska man tänka optimalt. Och så är det kroppen och hälsan det handlar om och den här kroppen är den enda vi får (vad jag vet) och den ska hålla. Länge. Så. Nej. Det är inte så lätt. När man älskar något men måste begränsa sig. Sjukt svårt. Samma som med choklad. Eller kyssar!! Sjukt svårt. Men sure. Det går.
Jag erkänner att jag varit lite seg denna vecka. Stark. Brutal. Men seg. Så visst, tanken på att faktiskt vila lite finns där. Den ska bara mogna också *ler*! Men det är svårt för när jag lägger mig på kvällen tänker jag att jag ska ta det lugnt dagen efter. Men likt förbannat befinner jag mig snart på väg till gymmet med en träningsväska på armen och en shake i handen. Jag verkligen älskar att träna. Jag älskar det! Det är min livsstil! Folk skejtar. Folk dansar. Folk sjunger. Folk fotograferar. Folk gör allt mycket i sån omfattning att det inte är en hobby man längre gör för att det är lite kul, utan för att det blir en livsstil, det naturliga, normen. Jag tränar. Jag andas. Jag äter. Skiter. Sover. Älskar. Skrattar. Gråter. Inget av det kan jag vara utan eller vill (eller jo de där tårarna kanske, även om de ibland har en renande inverkan) för de tillhör livet. Men jo- jag vill hellre brinna för mitt liv och livsstil än låta min livsstil bränna ut mig. Jag tränar inte för att uppnå någon allmän bekräftelse, någon tillhörighet, någon annans välsignelse. Utan för att jag älskar det. Att jag vill tävla är del av min personliga utveckling inom sporten jag älskar och brinner för, inte för att det egentligen är så viktigt att tävla och ta någon form av placering.
Det här vart ju ett snurrigt inlägg i härlig fredagsanda. Men summan av det hela. Jag tränar som ett as just nu. As- mycket och as- hårt. Och jag älskar det. Jag ska försöka lova mig lite mer vila- framförallt för att jag är skade-fobiker. Men träningen är en stor del av mitt liv och för mig är det naturligt att kasta in ett gympass med en vän istället för att ta en fika. Som idag, när bästa Carro kommer! Visst hade vi kunnat ta en kaffe någonstans- men det är ju fan så mycket roligare att dela en stund i gymmet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar