Sharing is caring

Som bekant. Men ändå är det inte alls som riktigt anammar denna dygd. Och det är begripligt att vilja pinka revir och känna en känsla av ägande vs intrångt. Det är fullt förståligt att vilja lägga beslag på saker och få behålla dem. Ditt vs Mitt. Men... If you didn't buy the fuckin thing- U don't own the fucking thing. Comprende?

Jag tycker inte heller om att behöva dela maskiner och bänkar. Det är as- nice att få ha sakerna för sig själv och rocka på i eget tempo. Men. Jag har inte köpt dem, jag äger dem inte så det gör att samma regler gäller på gymmets om de gjorde i dagisets sandlåda. Du. Måste. Dela. Punkt.

Nej jag tycker inte heller om att dela. Men om du frågar om du får köra emellan kan jag knappast säga nej. Eller kanske om jag vet att jag kör med micro- pausar och hur snabb du än må vara kommer du inte hinna emellan. Eller om jag inser att vi kommer få baxa av och på massor med vikter. Men annars. Hur svårt är det att dela en kabelrodd eller latsmaskin? Sen är det lite först till kvarn som gäller i form av att är du person Nr 2 får du kanske anpassa dig lite. Jag förväntar mig att den som vill dela maskin med mig gör det maskinen/bänken/vikten är ämnad till att användas till. Så såsa inte, försök inte skapa ett diskussionsforum med mig, get in and get out. Det är hövligt. Jag gör detsamma. Är jag den som frågar om att få dela och får ett "ja" så anpassar jag mig. Plätt lätt och trevligt.

Jag undviker i det längsta att behöva dela, behöva fråga om jag får köra emellan. Jag är flexibel nog som människa att jag kan släng om mitt pass. Men när det är mer folk på gymmet än myror i en myrstack och varenda smith, cabel, bänk etc är upptaget. Tja. Då är det inte mycket att välja på. Du behöver inte gilla att dela. Men du kommer få dela. Ibland. Så är livet och inget du dör av.

Sharing is caring. I sandlådan och på gymmet.