Tom och full

Så känns kroppen idag.

Totalt tömnd och dränerad på ork och till brädden fylld med träningsvärk.

Huvudet känns för den delen också tämligen dränerad. Jag är mentalt och fysiskt slut. BRA! För jag jagar den känslan som gör att en vilodag känns tillfredsställande. Idag handlar hela dagen om att reparera kroppen. Ingen morgonträning, inte ens en liten promenad så nästan 90 minuter mer sömn. Ingen träning ikväll. Och jag tänker öka på kolhydraterna lite mer ikväll. Jag kommer äta mig riktigt jävla mätt. Visserligen inget unikt nu tack vare den periodiska (underbara!!) fastan men lite mer ska jag nog få i mig. Denna dag är en återställare. Och det fantastiska med att kört skiten ur sig de senaste dagarna är att vilodagen känns produktiv. Hajjar ni hur jag menar? Det finns ingen rastlöshet i min kropp idag, jag behöver inte hålla mig borta från gymmet med tvång utan vilan känns effektiv, produktiv och optimal. Jävla skön känsla! Men jag har fått in 7 träningspass senaste 4 dagarna så tröttheten är ju lätt att förklara!

Men jag måste vara rädd om mig nu. Försöka konservera och uppmana den energi jag har. Vara rädd om den och arbeta för att få den att växa och räcka. För jag minns hur jag kände förra året. När jag började närma mig slutet på uppbyggnad och deffen närmar sig så var jag så trött. Så oerhört trött. I övergången från bygg till deff så tog jag en vilovecka utan träning. För att jag var så mentalt trött och så fysiskt slut att jag grät under passen. Jag vill inte hamna där i år. Visserligen fick det mig att längta nåt så enormt efter deffen men jag vill inte vara så trött igen. För jag får erkänna att jag längtar efter deff och jag börjar bli trött på att tänka bygg... Sedan 1 januari har 3 ord cirkulerat i huvudet.... "Packa på muskler"... "Packa på muskler"... "Packa på muskler"... "Packa på muskler"... "Packa på muskler"... "Packa på muskler"... "Packa på muskler"..."Packa på muskler"..."Packa på muskler"... "Packa på muskler"... "Packa på muskler"... Och jag är ganska trött på de orden!

Men samtidigt känner jag nu sånt sjukt härligt tryck i träningen. Träningen är rolig! Så jag känner mig så uppfylld av min träningspassion! Kanske för att jag tränar betydligt smartare än förra året, kanske för att jag tränar på ett sätt som jag tycker är riktigt roligt, kanske för att jag lärt mig mer, hittat mer vad som funkar för mig, tagit bort sådant som inte känts bra och att jag verkligen vågar trycka på? Sen känner jag att jag fått upp en väldigt bra struktur i passen så de ska kännas effektiva och jag ska få ut så mycket som möjligt av dem. Känns kanon! Alla pass är roliga, jag får bra svar av kroppen och jag upplever en säkerhet i gymmet jag inte känt förut. Det är så himla härligt!! Så jag fortsätter njuta av glädjen i träningen vilket är grundförutsättningen för att några mål ska kunna uppnås, fortsätter planera och strukturera veckorna och passen eftersom det tycks funka bra, men fortsätter hålla ett vaksamt öga på min allmänna energinivå.

Men som sagt, idag vilar jag. Min kropp är sprängfylld av träningsvärk. Latsen gör ont efter igår. Jag har fortfarande rejäla känningar i låren sedan i måndags. Bröstet stretar. Axlarna är tunga. Hela kroppen känns lite krampaktig. Helt perfekt med vilodag och en rejäl middag ikväll. Det är helt okej att jag är så här trött. Det in the name of the game. Jag vill växa. Jag vill utmana mig själv. Jag vill dränera, reparera och repetera. Så är det. Tom och full på samma gång.

Tack kroppen för en jävligt bra träningsvecka- snart är det helg och då mosar vi vidare! Hepp! Men nu vilar vi. Vilar som om inget annat fanns!