Tänk att det ska vara så svårt. Vi är såna jäkla kritiker. Våra egna värsta kritiker tror jag. Men ofta åker andra med på bandet. För är det någonting som folk har så mycket åsikter om så tycks det vara andras kroppar? Mer än åsikter om andras klädval, val av livskamrater, religion, läggning, karriärsval, inredningssmak... Kroppen verkar trumfa allt det där. Vem är smal. Vem är tjock. Vem har lagt på sig. Vem har gått ner i vikt. Vem. Hur. Vad. Hur mycket. Varför. Eller är det bara tjejer som håller på så här?
Tjejer skrämmer mig ibland. Ibland blir jag rädd, ibland generad, ibland förbannad. När man i omklädningsrummet hör tjej X och tjej Y diskutera tjej Zs (som självklart inte är närvarande) viktuppgång/viktnedgång/kropp. När man vänder sig om och inser att tjejerna X och Y egentligen är kvinnor som säkert passerat ålder 35 men ändå står och skvallrar och diskuterar då blir jag röd om öronen av genenas. Och sen lite förbannad. Va fan! Min kropp är min kropp. Zs kropp är hennes! Varför bryr vi oss så mycket?
Jag kommer in på Blondinbellas blogg och blir återigen generad. Och lite förbannad. Blondinbella har åkt på semester till Bahamas. Hon badar. I havet. I bikini. Och tar lite semesterbilder. Som de flesta. Men alla andra får inte över 700 kommentarer. Åsikter. Om sin kropp. Va fan! Låt bruden vara. Om hon gått upp. Ner. Vem bryr sig. Hon verkar ju glad. Eller så är det en fasad. Eller så älskar hon sin kropp. Ingen av oss bör ha en åsikt. Kritiken haglar över henne, fula ord, elaka tjuvnyp. Som hon själv skriver (jag citerar):
"Vilken respons förra inlägget fick, det är så märkligt hur en kropp får folk att reagera.. smal, tjock, ful fin. Alla vill tycka och placera in i ett fack. Placera hur mycket ni vill, mig rör det ju inget för jag älskar ju min kropp! På den här båten finns 65 olika nationaliteter, människor från hela jordklotet och helt olika kroppstyper. Det finns ingen norm, inget som anses vara normalt, för vi alla två tusen passagerare ser så olika ut! Vi är ändå nio miljoner människor i Sverige, vilket är fler än på den här båten.. Men ändå ska vi alla sträva efter samma ideal och passa in! Det är galet! Vi får sluta med det."
Ja.
Vi får sluta med det.
Att vara nöjd med kroppen är inte alltid lätt. Så andras åsikter underlättar sannerligen. Jag försöker ju uppnå ett ideal som är allt annat än "naturligt" för kroppen att befinna sig i. Jag försöker tvinga den att bygga muskler genom att konstant bryta ner- bygga upp. Så småningom ska jag ta den i ännu en deff- karusell och tvinga den till låga fettprocenter. Där den sannerligen inte vill vara. Men jag vill. Jag väljer. Mina val. Ingen annans. För jag vill tävla. Jag har det målet. Jag skulle aldrig pressa min kropp så annars. Men fortfarande behöver jag inte försvara mig eller förklara mig- jag bara konstaterar!
Men när är man nöjd med kroppen?
* När den ser ut på ett specifikt sätt?
* Eller när den presterar som önskat?
* Eller när den presterar som önskat?
Just nu är det träna som är mitt fokus. Träna. Bygga. Växa. Jag mår väldigt bra då. För jag flyttar mitt fokus. Bort från hur kroppen ser ut till vad kroppen gör. Presterar. Levererar. Det blir mitt fokus. Och det är underbart, amazing, befriande. Är det något som är underbart är att dela de tankarna med andra tjejer som pysslar med kroppskultur. För under uppbyggnad är det ingen som tjatat om att vara smal. Alla vill växa. Det är befriande! Att vara nöjd med en tävlingsform är en helt annan sak än att vara nöjd med vardagsform. Growingseasonbody är inte tävlingsbodyseason!
Just nu är jag nöjd med min kropp
Den är stark!
Tålig!
Tålig!
Den presterar!
Den leverar!
Den är smärtfri, den gnäller inte, den klagar inte
Den tillgodogör sig den mat jag stoppar i
Den återhämtar sig bra
Den är med mig, kämpar inte emot, är inte trött
Vi är i symbios- själen och kroppen
Jag försöker verkligen fokusera på detta!
För det är så lätt att bara fastna vid utsidan. Att bedömma sin kropp enbart efter hur den ser ut. Att enbart se sin kropp utifrån andras perspektiv. Vad jag bör väga. Hur man bör se ut. Vad är snyggt. Kvinnligt. Fint. Det är så lätt att fastna där och vara missnöjd när kroppen inte ser ut som den "ska". Glömma bort vad kroppen kan och kroppen ger, vad kroppen tål och vad den ställer upp på. Lojala, starka, friska, sunda, modiga kropp. Alltid med mig. Det kommer komma en ny tid för mig sen, en ny deff, då utsidan återigen blir i fokus. Det estetiska. Så jag bygger nu upp min inre lojalitet till kroppen för att ge mig en chans att trivas- inte bara i den utan framförallt med den!
Är du nöjd med din kropp?
